Anna Erixon och Galactica startar i världens största montélopp Prix de Cornulier på söndagen. Malin Albinsson/TR Bild.

Erixon och Galactica blir historiska i Paris

,

På söndagen skrivs montéhistoria.
Anna Erixon blir första svensk att svinga sig upp på hästryggen i Prix de Cornulier på Vincennes.
– Det känns overkligt. Men jag förväntar mig att vi ska ha jäkligt roligt, säger 39-åringen som rider Galactica i världens största montélopp med sju miljoner kronor i prispengar.

Anna Erixon och Galactica startar i världens största montélopp Prix de Cornulier på söndagen. Malin Albinsson/TR Bild.


Att svenskar hävdar sig på Vincennes i den franska nationalsporten monté hör verkligen till undantagen.
Förvisso har en svenskägd häst vunnit världens största montélopp, Voici du Niel 1992. Men det var en franskfödd häst som tränades i Frankrike av Ulf Nordin.
USA-födda Scarlet Knight tränades av Stefan Melander då han slutade tvåa 2005.
Bästa svenskfödda hästar är Lucky Tilly och Moving On med varsin fjärdeplats, men båda tränades vid dessa tillfällen på fransk mark.
Mest framgångsrik bland svensktränade och svenskfödda hästar var Marcus Öhmans montéfenomen Hot Tub som slog världsrekord under sadel både på Vincennes och Solvalla, men fick nöja sig med femtepriset vid sitt försök i Prix de Cornulier 2008.
Gemensamt för alla dessa hästar är att de reds av franska ryttare.

“Vågade inte tro på det”
För medan de fyrbenta svenskarna då och då lyckats sticka upp så har de tvåbenta aldrig gjort sig besvär.
Förrän nu.
På söndagen bryter Anna Erixon ny mark då hon rider ut på Galactica som första svensk i världens största montélopp.
– Det känns så spännande, jätteroligt. Vi har pratat om det här sedan SM och så plötsligt är startlistan klar, hon kom med och det var bara tre dagar kvar till loppet, berättar Erixon timmarna innan hon ska ta flyget mot Paris tillsammans med sin pojkvän, far och Jonas Bergström – gift med Galacticas tränare Malin Bergström.
Med knappt tre miljoner kronor på kontot lyckades Galactica kvalificera sig för loppet som näst sista häst.
– Det var verkligen på håret. Jag hörde lite snack på Solvalla i onsdags att de trodde att pengarna räckte för att komma med, men jag vågade inte tro på det förrän startlistan blev klar, säger Anna Erixon.
Vad kände du när du insåg att du skulle få rida Prix de Cornulier?
– Bara att det är sjukt stort. Min dröm har varit att få rida på Vincennes. Att få rida Cornulier känns i princip overkligt. Det är monténs hemland. Bara att gå in och väga sig och veta att man snart ska ut till loppet… Allt kommer att kännas overkligt.

Imponerad av hästen
Galactica och Anna Erixon debuterade på den franska nationalarenan i Prix du Calvados för två veckor sedan. Efter en pangstart till ledningen släppte man omedelbart kommandot, drogs sedan bakåt av en trött konkurrent och slutade bland de sista i mål.
– Vi var jättenöjda ändå. Galactica visade att hon klarade alla svåra moment. Omstarterna störde henne inte det minsta och jag var jätteimponerad över hur hon uppträdde. I loppet trodde jag att vi fått en bra rygg, men det hade vi inte och när jag fick plocka upp henne så tände hon aldrig om. Hon gillar inte när man tar i henne utan vill ha full fart hela vägen.
Hur gillade hon att springa i backen på Vincennes?
– Hon var jätteduktig i backen, både ner och upp. Malin hade haft mardrömmar att hon skulle skritta uppför, men hon pinnade på jättefint och efter loppet gick hon av banan med öronen framåt. Det visade att hästen haft en bra upplevelse och det är jätteviktigt för mig.
Hur var upplevelsen för dig?
– Bara att rida ut på banan var magiskt. Sedan tycker jag faktiskt att det var lättare att rida på Vincennes än på de två andra franska banorna jag har tävlat. Det var bra ordning och reda i starten, men allt gick väldigt fort så jag visste inte vilka som fick för omstarterna, en stund trodde jag att jag fått en själv. Överhuvudtaget var det trevligare stämning jämfört med då jag red i Pontchateau förra vintern. Där blev man ignorerad, här log folk och sa “bonjour”. I starttarmen ändrades stämningen och de andra ryttarna fick svarta ögon, men det bekommer mig inte. Jag är ju där för att tävla. De skrek på mig hela loppet, kanske lite extra för att jag är svensk och tjej, men de skrek på varandra också och jag upplevde inga ojustheter.

“Rider för alla svenska montéryttare”
Det helsvenska ekipaget kommer att tillhöra de minst betrodda i loppet, men de sista rapporterna går i dur.
– Malin har berättat att Galactica är superpigg och jättetaggad, så hon ska vara ännu bättre än senast. Det är ju mot den här helgen vi har siktat och Malin är väldigt duktig på att sätta upp långsiktiga mål och pricka in formen. Det visade hon i SM.
Vad har du för förväntningar inför loppet?
– Jag förväntar mig att vi ska ha jäkligt roligt. Jag har ingen prestationsångest, jag vet att Malin har lite svårare med den biten, men jag hoppas att vi ler när vi kommer ut på banan och att Galactica är glad efter loppet.
Hur långt framme kan ni vara?
– Hon räcker inte mot de allra bästa hästarna, det märkte jag senast. De är ju dubbelt så stora som henne och ser ut som krigsmonster. Men med lite tur på vägen så kan vi tjäna pengar. Vi är där för att tävla och jag kommer inte att ge bort en millimeter.
Hur ser du på att du är första svensk att rida världens största montélopp?
– Jag visste inte om det. Det var först i onsdags som jag fick höra att jag kanske kunde bli den första svensken. Det gör att det får en extra dimension, helt klart.
Hur har reaktionerna varit från människor runt omkring dig?
– Mina vänner som inte är så insatta i travsporten börjar kanske förstå att det här är lite större än mina vanliga lopp. Just för att det skrivs så mycket om det och det är så många som ringer. Sedan har jag fått massor av hejarop från andra ryttare. Jag är så otroligt tacksam mot Malin och Jonas som ger mig chansen när alla andra svenska tränare byter och sätter upp någon fransman när de ska tävla på Vincennes.
Märker du någon avundsjuka bland dina ryttarkollegor?
– Nej, ingenting. Jag har bara hört positiva saker. Och jag känner att jag rider för alla svenska montéryttare.
– Det här ingen lätt sak att hålla på med. Ofta är det väldigt långa resor för att rida ett enda lopp och ekonomiskt går det sällan ihop på årsbasis. Man gör det för att man älskar att tävla och älskar hästarna.
– Jag hoppas att det här kan bli en boost för många, att se att chansen finns att få rida sådana här lopp om man jobbar hårt och är lojal, säger Anna Erixon.

Robin Johansson, Kanal 75